Det började i Järfälla

Ja nu krävs det ju lite tanke för att komma ihåg allt när det hände och exakt i vilken ordning, men jag ska göra mitt bästa.

Allt började i Stockholm för ca 6 år sedan eller var det kanske 7?? Hur som helst hade jag fått nys om att ett svenskt bolag skulle etablera sig i Turkiet på fastighetsmarknaden och jag kände att det skulle vara kul att testa.

På den tiden hade jag ett företag i Stockholm och drev det som skulle bli 3 gymnasie fik. Trots det kände jag att jag ville vidare.

Intervjun med Davinder S Rence var i Järfälla och den gick bra. Vi bestämde att vi skulle ses i Turkiet när det väl blev dags och då skulle jag även få träffa hans bror Vikram Rence som också var delägare i bolaget In2Turkey. 

Davinder S Rence

Sagt och gjort vi träffades i Alanya och de erbjöd mig att bli manager med chansen att på sikt kunna köpa in mig i bolaget. De visade reportage ur tidningen ”Privata Affärrer” där de var med och berättade hur säkra de var på att detta skulle gå bra.

Davinder som jobbade med data innan såg till att vi fick servrar och datorer och jag och Vikram köpte inredningen. De var inte blygsamma utan skaffade lokaler mitt i stan.

Det hela kändes mycket bra och för att vara i Turkiet så var min fasta lön på 1000 Euro mycket bra. Att sedan provisionen var lågt räknad oroade mig inte så mycket då jag var helt säker på att jag skulle sälja massor. 

Det jag inte visste då var att det var jag som skulle göra allt från att hitta objekt till att hitta kunder. Lite svårt kanske när man befinner sig på en helt ny marknad i ett helt nytt land. Men jag gillar ju att kasta mig in i saker och det här kände jag att jag verkligen brann för så jag gav allt.

Efter ett tag anställdes en tjej vid namn Aysun, det gick inte så bra, hon ville bestämma o domdera och var allmänt jobbig. I efterhand vet jag att det beror på att hon blivit lovad samma sak som mig så där gick vi omkring som 2 chefer och tyckte att den andra skulle anpassa sig.... inte undra på att vi blängde på varann.

Vikram och Davinder ville hålla det hemligt att det var de som låg bakom in2Turkey och jag fattade aldrig varför. Nu vet jag att det berodde på att de tillsammmans ägre bolaget Renceproperties som samarbetade med andra byggherrar och mäklarbolag i Alanya. Via de kontakterna skulle de nu ta över med sitt nya bolaget och eftersom de ville ”spana” under tiden ville de att de andra bolagen skulle vara helt ovetande om vad som hände.

Saken var ju den att alla visste men ingen sa någonting utan mest skrattade bakom de indiska brödernas ryggar. Jag visste inte heller någonting men tyckte väl när jag under ett möte med Skandia Mäklarna Turkiet fick ett sms som sa att jag skulle bjuda på fika att det började lukta ruttet. Då insåg jag att övervakningskamerorna som satt för att filma vid inbrott var på hela tiden och när jag satt på möte satt Davinder hemma i Stockholm och tittade på. Jag hade inget att dölja men det känns ändå som att man kunde fått veta att man var under den typen av bevakning. Som tur var fick jag så vitt jag kan minnas aldrig för mig att dansa naken på kontoret i tron om att jag var ensam..... *ler*

Ja vid något tillfälle insåg jag även att de läste min mail, alltså den jag fått via jobbet. Inte undra på att de sa att det var ok att jag använde den privat när de i inställningarna skrivit in att de båda skulle ha kopior på allt som skickades till mig. Men den vetskapen i ryggen blev det ju lite klarare varför Vikram kunde ge mig så ”träffande” tips om saker och ting. På den tiden fick jag känslan av att han kunde läsa mig mycket bra men idag vet jag ju lite bättre.

In2Turkey fick inte så många kunder under min tid där och hur det gick sedan vet jag inte riktigt. Jag slutade en dag när jag tyckte att jag blivit så orättvist behandlad att jag fått nog och efter det är den enda kontakt jag haft med bröderna via mail. Davinder hade 30 st flyttkartonger i sitt förråd i Järfälla som var mina och nu när jag inte jobbade där ville han ha pengar för att släppa dem. Fallet gick till domstol och jag fick tillbaks dem, en dyr och jobbig process. Kaartongerna blev dock kvar i Stockholm och så sent som i förra veckan fick jag ett mail om att jag kunde hämta dem annars kör de dem till tippen. När jag svarar och frågar var de är får jag inget svar så jag sitter i skrivande stund helt frågande till hur jag ska kunna komma och hämta dem alls, när jag inte vet var Sigge (en mycket vänlig man) har ställt dem.

Nåväl, under min tid på In2Turkey kom jag io kontakt med ett företag vid namn Nexthomes och en man vid namn Gökhan Izidogru. Något som på många sätt skulle komma att påverka hela mitt liv på ett sätt jag inte ens kunde drömma om då.

Mina vänner Pippa och Jenny kände Gökhan och en dag följde jag med dem till restaurang Mambo. Där berättade Gökhan att de just nu hade erbjudande på lägenheter i Mahmutlar. Fina med havsutsikt som bara kostaade 55000 euro om de såldes inom 3 dagar. 10% provision utlovades. Idiot tänkte jag givetvis eftersom det inte fanns en chans i HELA världshistorien att jag skulle hitta några kunder på 3 dagar. Trodde jag.....