Mötet med irländarna

Men tro det eller ej, en kväll var jag ute med Jenny och Pippa och som av en händelse kommer jag i kontakt med ett par irländare vid namn Paddy, Joe och Mousey. De var i Alanya med ett företag som hette Kilford properties för att investera och köpa lägenhet. De hade redan köpt varsin i Oba men den goda ekonomin på Irland gjorde att de hade råd att investera mer. Jag talade om det bra erbjudandet jag fått och frågade om de ville ha chansen att se dem?? De ville de absolut.

De aktuella lägenheterna var inte klara. Projektet hette Platinium och leddes av ”byggherren” Gurcan Catal. Eftersom irländarna även innan köpt lägenheter på projekt så var det inget som kändes konstigt för dem. 

Så vi åkte och tittade på lägenheterna och de blev förtjusta i både priset och det de såg. DVS platsen där huset skulle ligga.

De bestämde sig för att köpa 2 men skulle prata med sina vänner och se om det ev var så att de kanske ville ha fler. De ville inte att jag skulle säga någonting till Melih eller Pat Nolan på Kijndford properties eftersom de åkt med dem för att titta på investeringar. Ja och det var ju inget problem för mig eftersom jag inte ens visste vilka det var.

Det visade sig dock att Gökhan mycket väl visste vilka de var. Han samarbetade med dem och hade lovar´t dem att ge de bästa erbjudandena till dem. Eftersom han misstänkte att de också sålde för någon annan lade han ut trådar på fler ställen.

När irländarna ringde mig och sa att de bestämt sig för att köpa 7 st blev kaoset totalt. Jag var helt över mig att jag kunde sälja så många och blev helt lyrisk när jag tänkte på att den svåra ekonomi jag haft de senaste åren kanske äntligen var till ända. OM det nu skulle visa sig att alla stod för sitt ord.

Pat och gänget från det andra företaget var galna, det var ju deras 10%v och inte mina. Jag var galen för att de hade ju faktiskt valt att inte visa dem och då tyckte jag att de fick skylla sig själva. Gökhan var nog mest kåt på hela grejen och sket i vart provisionen skulle gå. Han hade dock fattat att han sprungit över en bra säljare och var givetvis mån om att göra mig glad så att jag skulle vilja jobba tillsammans med honom.

Ja tänker ni, en turk, ung dessutom, klart han vill jobba med dig. Så var inte fallet. Han hade en relation med en holländsk tjej och vår relation har alltid varit på det affärsmässiga planet. Eller om man kan kallad det affärsmässigt när det kommer till honom. Det är ju ytterst tveksamt men jag låter det heta så så länge för något annat vet vi ju faktiskt inte ännu.

Ja efter många om och men avslutade vi alla på Mambo med middag och jag tror att alla i slutändan var ganska nöjda. Jag blev lovad hälften dvs 5% men det visade sig efter ganska lång tid bli mycket mindre och det kan inte ens påvisas att de penagr jag fick var just för de säljen.

Efter detta kände jag iaf att jag gärna ville byta företag. Det kändes roligt och mer seriöst att jobba med någon som kunde Alanya och som hade mer rörelse runt sib verksamhet. Gökhan framstod som en driven kille som hade koll på läget. Han hade en stor och fin populär resturang och ett snyggt kontor med en holländsk parter som hette Marcel Brokhoff.

Ja det handlade ju bara om ett jobb och det fanns ingen tvivel hos mig vad jag ville göra, jag hade ju redan börjat vantrivas på In2Turkey efter alla konstiga händelser. 

Nu hörde det till saken att Vikram och Davinder låtit mig skriva på ett avtal där det stod att jag inte fick gå någon annanstans. Det oroade mig, även känslan av att vara illojal oroade mig. Detta trots att jag vid ett flertal gånger känt att de inte spelade med öppna kort. Gökhan löste problemet och jag började jobba på Nexthoems. Jag ska tillägga att det var en nöjd Jenniefer som antog det arbetet.

Jag har inget internet hemma så därför tar det ticd och blir inte så bra bilder men det kan ju bara bli bättre som flickan sa....